Herrens återupprättelse



Hem Välkommen Herrens återupprättelse Budskap Litteratur Länker Kontakt
 

En presentation av Herrens återupprättelse

Förord:

Bibeln är vår enda standard

Vi är inte rädda för att predika Bibelns rena Ord, även om människor opponerar sig; men om det inte är Bibelns Ord, kan vi inte hålla med även om alla godtar det.

─ Watchman Nee, The Christian, utgåva nr. 1, 1925

Herren började arbetet med sin återupprättelse bland sitt folk redan i den senare delen av det första århundradet när församlingen blev förfallen, den gudomliga uppenbarelsen gick förlorad och den rena tron gradvis övergiven. Detta arbete har genomförts i olika stadier alltigenom århundraden. Men, för många av hans troende är ”Herrens återupprättelse” fortfarande ett abstrakt och dunkelt koncept. Detta är hjärtebrytande för alla som är engagerade i Guds avsikt.

För att Guds eviga avsikt ska kunna verkställas på jorden såsom den är i himmelen och som Paulus sade, att ”upplysa alla” angående denna avsikt, har några, vilka har bördan att lära känna Guds hjärta och att förstå hans arbete genom hans medarbetare i tiden, strävat efter att sammanställa det som framställs i denna presentation. Det är ett försök att förevisa en panoramavy av Herrens återupprättelse och att ta de olika tidsåldrarna i Guds Nya testamentes förflyttning som axel, kortfattade historiska fakta och objektiva förklaringar som innehåll, med samlandet av datum, foton, etc. som uttryck. Önskan är att ”Herrens återupprättelse” i sin relation till Guds eviga avsikt kan bättre förstås ibland hans barn och till och med skapa en börda i fler än en att vara sammanokade i uppdraget att uppfylla hans eviga avsikt.

Denna presentation består av sex huvudsektioner:

  1. En tidslinje av Herrens återupprättelse
  2. Det tydiga församlingslivet i Taiwan
  3. Publikationer för Ordets tjänst
  4. Herrens världsomfattande spridning
  5. Den gudomliga uppenbarelsens rikedomar
  6. Herrens tjänares levnad och arbete.

En tidslinje av Herrens återupprättelse

”Och upplysa alla så att de kan se vad hemlighetens ekonomi är, vilken alltigenom tidsåldrarna har varit dold i Gud, som skapat allt” (Efesierbrevet 3:9)

Gud har sin ekonomi och plan. Enligt sitt hjärtas önskan, utför han steg för steg det han avsåg före världens grundläggande. I tiden och i inkarnationens princip, ser vi hans verk och gärningar….

Denna första sektion av presentationen är essentiellt en tidslinje från det första århundradet till våra dagar. I detta tjugonde århundrade, har Herren använt många av sina sökande för att utföra sitt arbete med att återupprätta. De omfattar de första apostlarna vilka fullbordade Nya testamentets uppenbarelse, kyrkofäderna, martyrerna under den Romerska förföljelsen, reformationerna av den Romerska kyrkan, de som åstadkom reformationen, mystikerna, De Moraviska bröderna, de Plymothbröderna, det inre-livet-kristna, de evangeliska kristna, de pingstkristna och dem som är involverade i Herrens nuvarande återupprättelse. Några av de mer framstående bland dessa kategorier indikeras på tidslinjen och dessa åtföljs av en kort beskrivning av Herrens arbete genom dem och i dem.

De första apostlarna

Matteus

Kallades också för Levi och i Markus 2:14, Alfeus son, före detta skatteindrivare cirka 37-40 e. Kr. Predikade i Judéen, Etiopien och Partien och blev martyr 60 e. Kr.

Jakob

En bror till Herren Jesus efter köttet (Matt. 13:55) och till Juda (Juda 1). En äldste i församlingen i Jerusalem och ansågs, tillsammans med Petrus och Johannes vara en pelare i församlingen. Skrev Jakobs brev kanske omkring 50 e. Kr.

Lukas

En hedning, antagligen en asiatisk grek och läkare till yrket. Var följeslagare till Paulus på hans tjänsteresor. Skrev Lukasevangeliet år 60 e. Kr. och Apostlagärningarna år 67 eller 68 e. Kr.

Petrus

Kallade sig själv ”en Jesu Kristi apostel” och ”en slav och Jesu Kristi apostel” i början av sitt första och sitt andra brev. Petrus skrev de respektive breven omkring år 64 och 69 e. Kr. Före detta fiskare i Galiléen och den förste av de tolv apostlarna som kallades av Herren. Hade rykte om sig enligt Bibelns uppteckning p.g.a. Herrens givna löfte om att han skulle bli människofiskare, sina tre förnekanden av Herren, sin predikan på Pingstdagen och sitt predikande av evangeliet till hedningarna i Kornelius’ hus. Predikade senare i Asien och i Rom och blev martyr omkring 69 – 70 e. Kr.

Judas

Skrev Judas brev omkring 69 e. Kr. En broder till Herren Jesus i köttet och till Jakob som är författare till Jakobs brev.

Markus

Kallas också Johannes (Apg. 12:12) och kusin till Barnabas (Kol. 4:10). Tjänade tillsammans med Barnabas och Paulus och var Petrus mycket närstående. Från de tidiga dagarna av församlingslivet har hans Evangelium, som skrevs omkring 60 – 70 e. Kr. ansetts som en skriftlig uppteckning av Petrus muntliga presentation.

Paulus

Tidigare kallad Saulus. Förföljde och band dem som åkallade Herrens namn. Konverterade genom Herrens uppenbarelse på sin väg till Damaskus. Herren hänvisar till honom som ”ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn” (Apg. 9:15). Genomförde fyra tjänsteresor, med början i Jerusalem i öster och nådde så långt västerut som Rom. Skrev Galaterbrevet (omkring 54 e. Kr.). Första och andra Tessalonikerbreven (omkring 54 e. Kr.), Första och andra Korintierbreven (omkring 59 och 60 e. Kr.), Romarbrevet (omkring 60 e. Kr.), Efesierbrevet (omkring 64 e. Kr.) Filipperbrevet (omkring 64 e. Kr.), Kolosserbrevet (omkring 64 e. Kr.), Brevet till Filemon (omkring 64 e. Kr.), Första Timoteusbrevet (omkring 65 e. Kr.), Brevet till Titus (omkring 65 e. Kr.), Hebreerbrevet (omkring 67 e. Kr.), Andra Timoteusbrevet (omkring 67 e. Kr.). Fängslad under Kejsare Neros förföljelse omkring 67 e. Kr. och blev martyr strax efter.

Johannes

Sebedeus son, vars bror var Jakob och mor Salome. Landsförvisad till ön Patmos omkring 90 e. Kr. på grund av Guds Ord och Jesu vittnesbörd. Mottog under denna tid uppenbarelse och skrev Uppenbarelseboken. Skrev Johannesevangeliet i Efesus omkring 90 e. Kr. och Johannes brev omkring 90 – 95 e. Kr.

Kyrkofäderna ock martyrerna under den romerska förföljelsen

Clement av Rom (cirka 30 – 96 e. Kr.)

Biskop i Rom. Bar tydligt vittnesbörd om Treenighetens lära, Kristi gudomlighet, rättfärdiggörelse av nåd och församlingens enhet.

Ingnatius (35 – 107 e. Kr.)

Biskop i Antiokia. Inflytelserik i den tidiga församlingen genom sina sju brev. Eskorterades slutligen av Romerska soldater till att bli martyr. Förkunnade för sina förföljare, ”Lämna mig hos vilddjuren, så att jag kan bli gjord delaktig av Gud.”

Polycarp (cirka 69 – 155 e. Kr.)

Instruerad av aposteln Johannes, blev senare biskop i Smyrna. Citerade ofta bibelverser i sina skrifter. Kämpade mot Gnostikern Marcions irrlära, vilken han kallade ”Satans förstfödde.” Dog martyrdöden vid så hög ålder som 86 år.

Irenaeus (cirka 130 – 202 e. Kr.)

Lärjunge till Polycarp och biskop i Lyon. Skrev ”Against Heresies” och försvarade tron mot Gnosticismen och andra irrläror. Bekände sin tro på att Kristus är den siste Adam i vilken inte bara vad den förste Adam förlorade är återupprättat utan att även Guds avsikt i människan är uppfylld. Intygade undervisningen om att människan ska bli Gud i Guds frälsning.

Hippolytus (160 – 235 e. Kr.)

En elev till Irenaeus och framstående apologet (en teol. åsiktsinriktning). I sitt verk Refutation of All Heresies bestred han kraftfullt Sabelius irrläror. I ett annat verk The Apostolic Tradition strävade han efter att bevara den rena tron, den apostoliska läran.

Tertullian (c. a. 160 – 225 e. Kr.)

En afrikansk kyrkofader. En prisad apologet (en teol. åsiktsinriktning) vars doktriner hade sitt ursprung från Irenaeus. Skrev Against Praxeas. Argumenterade för att den Treenige Guden är ett i essens och ändå tre personer. Gjorde också åtskillnad mellan Kristi gudomlighet och mänsklighet, vilket senare hade inflytande på formuleringen av den nicenska bekännelsen. Kämpade mot Gnosticismen (den marcionitiska läran) och Docetism. Försvarade den kristna tron inför den romerska regeringen.

Pantaenus (120 – 190 e. Kr.)

Grundare av Alexandrinska skolan och den kateketiska skolan.

Clement av Alexandria (c. a. 155 – 215 e. Kr.)

Född i Aten. En lärjunge till Pantaenus och senare en framstående lärare i Alexandria. Framlade eftertryckligen ”Logos” verk, Christ who became flesh.

Origen (c. a. 185 – 254 e. Kr.)

Född i Egypten. Efterträdde Clement som huvud för den kateketiska skolan i Alexandria. En produktiv författare. Ett av hans mest berömda verk är Hexapla, en utgåva av Gamla testamentet på hebreiska, grekiska. Grekiska versioner av Aquila, Symmachus, Septuagintan (den grekiska översättningen av G.T.) och Theodosius, försedd med förklarande noteringar. Såg församlingens himmelska natur som består av alla dem som har erfarit det eviga evangeliets kraft i sina liv. I, On Prayer argumenterade han för att bön inte är ”förbön” utan ett ”deltagande i Guds liv.”

Athanasius (296 – 373 e. Kr.)

Assisterade i formuleringen av den Nicenska bekännelsen år 325 e. Kr. Blev senare biskop i Alexandria. Bestred den arianska irrläran och intygade Kristi gudomlighet. I sitt verk On the Incarnation of the Word of God fastställde han bestämt att ”Han blev gjord till människa för att vi skulle göras till Gud.”

Den Kappadociska lärarna

Förklarade att Treenigheten är ”en essens (ousia) i tre personer (hypostases).”

Basil the Great (c. a. 329 – 379 e. Kr.)

Biskop i Caesarea. Influerad av klosterväsendet och förespråkade att leva ett enkelt liv. Överträffade i Origenes lära och opponerade Arianismen. Vidmakthöll den nicenska läran.

Gregory av Nyssa (c. a. 330 – 390 e. Kr.)

Yngre bror till Basil. Biskop av Nyssa. En av de första som gjorde skillnad mellan Treenighetens ousia (essence) och hypostasis (person).

Gregory av Nazianzus (c. a. 330 – 394 e. Kr)

Biskop i Konstantinopel. En vältalig orator. Mest anmärkningsvärda är hans fem berömda Theological Addresses emot Arianer.

Ambrose (337 – 397 e. Kr.)

Biskop i Milano som döpte Agustine. Förespråkade att församlingen skulle stå oberoende av staten. Förkunnade ”Kejsaren var i församlingen inte över den.”

Jerome (340 – 419 e. Kr.)

Född i Italien och flyttade senare till Palestina. Tillägnade hela sitt liv till klosterväsendet och uppmuntrade troende till att praktisera en asketisk levnad. Spenderade tjugo år för att översätta Bibeln till Latin, Vulgatan. Skrev ett flertal volymer av kommentarer till Gamla testamentet och Nya testamentet och böcker om kyrkohistorien.

Chrysostom (346 – 407 e. Kr.)

Biskop i Konstantinopel. Betonade kristen vandring. Hans förkunnelse var för det mesta uttydning av Bibeln och uppehöll sig vid genomförbarhet. Upphöjde klosterväsende, och i sina skrifter att hålla sig i jungfrulighet och i kyskhet. Han blev martyr.

Augustine (354 – 430 e. Kr.)

Biskop i Hippo i Nordafrika. Entusiastisk för församlingens enhet. Vederlade Pelagianismens villfarelse. Skrev Confessions, the City of God, och De Trinitate, den siste som utvecklade sanningen om Treenigheten och som fick ett oerhört inflytande på västerländsk kristen teologi.

Reformatorerna i denmörka tidsåldern

Benedict av Nursia (480 – 550 e. Kr.)

Studerade i Rom i sin ungdom men började avsky den stadens urartade liv och så småningom drog han sig tillbaka till en grotta och levde som eremit. Han startade tolv små klostersamhällen och författade sina klosterregler. Erkänd som ”Västs klosterväsens patriark”.

Paulicians

En grupp troende i Mindre Asien och Armenien som gjorde anspråk på att vara den apostoliska församlingens andliga efterträdare och särskilde sig således från den Romerska kyrkan. Följde Herren genom att hålla apostlarnas läror och bibliska doktriner. Bevarade ivrigt och förde Nya Testamentets essens vidare. Huvudpersoner var bland andra Silvanus (630-681 e.Kr) och Sergius (765-835 e.Kr)

Bogomils

I mitten av 700-talet flyttade ett antal troende till Konstantinopel. Under 900-talet flyttade en del troende västerut till Bulgarien. Dessa immigranter omvände människor och bildade församlingar. En av de ledande personerna var Basil (1070-1119 e.Kr), som var outtröttlig i sitt predikande och undervisande och han förespråkade att man skulle arbeta med sina egna händer och inte ta något från hedningarna. Han livnärde sig genom att arbeta som läkare. Blev martyr.

Albigenses

Troende som bodde och samlades i södra Frankrike. De bildade sin egen församling i oenighet med Romerska kyrkan. Förespråkade ett enkelt och fromt liv. Den mest framträdande personen var Pierre de Bruyes, som under sina tjugo års resande och predikande drog folkmassor från vidskepelse tillbaka till Skriftens läror och återupprättade sanningen angående tron och dopet. Han blev martyr 1126 e.Kr.

Waldenses

Församlingar av troende som rapporterades ha flyttat från Italien till Alpernas dalar under Aposteln Paulus tid. Iakttog den apostoliska församlingens innehåll. Ansåg att Skriften var den bindande standarden både för de troendes läror och för församlingsordningen. En välkänd person var Peter Waldo (1140-1270 e.Kr.), som återupprättade sedvanan att sända ut troende två och två för att predika evangelium och som översatte Bibeln till en romersk dialekt. Sina många års arbete i Böhmen resulterade i en väckelse. Efterföljarna var otaliga och de flesta gav sig själva till att resa och predika över hela Frankrike, Italien, Tyskland, Österrike, Schweiz och Böhmen.

Francis of Assisi (1182-1226 e.Kr.)

Var ursprungligen son till en rik man. Han sålde alla sina ägodelar och gav till de fattiga. Iakttog ett liv i frivillig fattigdom och återupprättade denna sedvänja. Etablerade den Fransiskanska ordern för evangelisationsarbete.

Thomas Aquinas (1225-1274 e.Kr)

Akademiker och produktiv författare. Den främste medeltida läraren. Hans Summa Theologica är rankad som den högsta bedriften vad gäller medeltid teologisk systematisering.

John Wycliff (1329-1384 e.Kr)

En framstående person bland reformister, känd som ”the Lollards” i England. I hans avhandling The Kingdom of God visades att ”Jesu Kristi evangelium är den enda källan till sann religion” och att ”endast Skriften är sanning”. Vidmakthöll att endast de som håller sig till Skriften har kraft. Förespråkade att troende kan ha direkt gemenskap med Gud och förnekade på så vis Nikolaiternas exklusiva auktoritet. Han översatte Bibeln till engelska, organiserade följen som reste och predikade för att sprida Skriftens läror över hela England.

Jerome of Prauge (c.1371-1416 e.Kr)

En gäststudent som lyssnade till och influerades av Wycliff i England. Återvände till Prag och undervisade att alla som sökte frälsning måste återvända till evangeliets lära och att kyrkan i Rom hade avfallit från Kristi doktriner. Blev martyr.

John Huss (1373-1415 e.Kr)

Influerad av Jerome of Prauge till att uppmana till att frälsningen är av nåd genom tro oavsett lagens gärningar, och att människan inte kan accepteras av Gud utan ett gudaktigt liv. Blev martyr. Tillkännagav före avrättningen, ”jag har funnit stor tröst i Kristi ord, ’Välsignad är ni när människor hatar er’…en god, nej den bästa hälsningen… Kristi soldater… har mottagit livets krona’”.

Brethern of the Common life

Grundad av Gerard Groote (1340-1384 e.Kr) och Jan van Ruysbroeck (1293-1381 e.Kr) i Holland. Trots att han fötts i en välbärgad familj underordnade Groote sig klosterväsendet och mysticismen och försakade senare allt för att grunda ”the Monastery of the Common Life”. Engagerade sig i evangelisationsarbete. Etablerade ett nätverk av skolor för beslutsamma fattiga ungdomar för att ge andlig utbildning och på så vis tillhandahålla en sund utbildning baserad på den heliga Skriften för samhället på den tiden. Thomas a Kempis, författare av Imitation of Christ, och Erasmus var studenter vid skolorna. Tryckte Bibeln och publicerade en psalmbok. Utgjorde ett enormt bidrag till Reformationen.

Thomas a Kempis (1380-1471 e.Kr.)

Tros vara författare till Imitation of Christ, vilken är en klassiker av mysticismen. Ansåg att bönelivet är enda vägen för tillväxt i liv. Integrerade gemenskapen med Gud in i den praktiska levnaden. Hjälpte de troende att se om de verkligen kände korsets väg.

Erasmus (c.1466-1536 e. Kr.)

Publicerade det grekiska Testamentet med en ny översättning till latin tillsammans med fotnoter och tolkningar, och gjorde på så vis den gudomliga uppenbarelsen och Kristi och apostlarnas läror tillgängliga för de troende. Gav kraft till reformationsvågen inom kyrkan i Rom.

The United Brethren

Omprövade församlingens princip att återvända till de tidiga kristnas sanna församling. Betonade den helighet i liv som undervisades av Kristus och apostlarna i enlighet med Skriften. Hävdade att ”den som samlar mycket har inget överflöd, och den som samlar lite har ingen brist”. Flödade över i skrift och hymner. Betonade undervisning i sanningen, särskilt sanningen om att frälsningen är av tro. En huvudperson är Lukas of Prague (?-1528 e.Kr.)

Reformationen

Martin Luther (1483-1546 e.Kr.)

Återupprättade sanningen om rättfärdiggörelse av tro och gav världen en öppen Bibel. Hans tidiga verk skrevs i samma ande som ”Brethern of the Common Life”, och visade att frälsningen erhålls genom direkt tillträde till Gud genom tro på Kristus och lydnad till Guds ord. Vidhöll Bibelns sanning. Översatte Bibeln till tyska.

Ulrich Zwingli (1484-1531 e.Kr.)

Ledde reformationen i Schweiz. Tolkade nya Testamentet bok för bok. Ansåg att Skriften är den enda bindande principen. Skrev sextiosju korta essäer om frälsning av tro. Förnekade de katolska vidskepligheterna men såg aldrig sanningen angående dopet.

Kaspar von Schweckfeld (1489-1561 e.Kr.)

Centralfigur för reformationen i Schlesien. Trodde att hela Bibeln inspirerats av Gud. Tillkännagav att frälsningen är en organisk process och att den korsfäste, uppståndne och förhärligade Gud-människan är en livgivande Ande. Fastställde alla de troendes universella prästerskap. Ansåg när det gäller att vara utvald att det inte handlar om mänsklig vilja utan genom Andens drivkraft, uppenbarelse och manifestation.

Jacques Le Fevre (1455-1536 e.Kr.)

En huvudperson i Frankrikes och Schweizs reformationsrörelse i början av 1500-talet. Översatte nya Testamentet och Psalmerna till franska. Förde människor till Bibeln. Undervisade helt enkelt: ”Det är Gud allena, som genom sin nåd, genom tro, rättfärdiggör till evigt liv”.

Guillavme Farel (1489-1565 e.Kr.)

En huvudperson i Schweizs reformationsrörelse. Upplevde frälsning genom tro på Guds Son och hans smörjelses verks förmåga. Insåg att frälsning inte kommer av arbete utan av Guds nåd. Arbetade ivrigt i det fransktalande Schweiz (särskilt Genève) och vann småningom John Calvin.

John Calvin (1509-1564)

Skrev The Institutes of the Christian Religion, vilken erbjuder den solidaste organisationen och den tydligaste systematiseringen av den kristna tron och dess liv bland reformationens alla verk. Utvecklade och förklarade sanningen att rättfärdiggörelsen av tro och dopet representerar beviset för Guds löfte. Betonade sanningarna angående Guds härlighet, utväljandet av de troende, frälsningens förvissning, de troendes strävan att söka Guds vilja som målet för Guds kallelse. Skrev noteringar till Bibeln och var en av dem som skrev mest under reformationen. Förespråkade sanningen angående de äldstes skötsel av församlingen, vilket efterföljdes av de skotska reformisterna och blev ursprunget av Presbyterianerna.

Anabaptister

De tyska brödernas församling, vilka predikade sanningen om rättfärdiggörelse av tro. Såg misstaget med barndopet. Undervisade att människan endast skulle döpas efter att de lärt känna sanningen om rättfärdiggörelsen av tro. Återupprättade gemenskapen med Herren i anden och motsatte sig hindren av religionens formaliteter och världslighet. Många hymner skrevs i fångenskap, och uttryckte till det yttersta lidandets erfarenhet för Herren och kärleken till Herren.

Menno Simon (1492-1559 e.Kr.)

En av Anabaptisternas huvudlärare som studerade Bibeln flitigt. Reste i stor utsträckning i Holland för att besöka de förföljda troende och för att bygga upp möten. Hans efterföljare blev Mennoniterna, vilka insåg hierarkins misstag och återupprättade att kalla varandra bröder. En del av dem reste till Ryssland för att predika evangelium.

William Tyndale (1494-1536 e.Kr.)

Översatte Bibeln till engelska, vars utgåva cirkulerad vida omkring. Blev martyr.

Puritanerna

Upprestes som ett resultat av det Kalvinistiska inflytandet. Upphöjde Skriften som den fundamentala auktoriteten. Förkastade Nikolaiternas lära och avgudadyrkan. Bestämde sig för att etablera en församling i enlighet med Skriften. Förföljd och tog sin tillflykt i Holland. Bildade ”The Congrgational Church år 1616. Seglade med Mayflower till Amerika år 1620 och lade där en grund som finns än idag.

George Fox (1624-1691)

En ledare för Kväkarna (Society of Friends). Sökte den sanna andliga upplevelsen. Såg att troende kan ta emot direkt upplysning från Herren. Trodde på den helige Andes direkta inspiration. Höll sina möten mestadels genom att respektera den helige Andes fria inverkan.

John Bunyan (1628-1688 e.Kr.)

En puritan som var ovanligt begåvad att förkunna. Skrev Pilgrims Progress, vilken sannolikt har lästs mest av alla böcker förutom Bibeln. Nästan åttio procent av dialogerna kommer från direkta eller bearbetade citat från Bibeln. Blev martyr.

J. Spencer (1635-1705 e.Kr.)

En frontfigur bland pietisterna i den reformerade kyrkan. Insåg att på hans tid hade det lutheranska samfundet fallit in i en slags formell religion, vilken var fylld med mänskliga åsikter. Förespråkade ett återvändande till första Korintierbrevet 14:s lära. Undervisade folk att stå emot de traditionella formerna och i stället följa den helige Andes ledning.

Gottfried Arnold (1666-1714 e.Kr.)

Vän till Spencer. Skrev böcker angående församlingens frågor, ansåg att församlingen vid den tiden hade frångått sanningen och att den måste återvända till den rätta grunden som den uppenbaras i nya Testamentet. Uppväckte hoppet om en separation från världen och att ha gemenskap med alla heliga.

Mystikerna

Jean de Labadie (1610-1674 e.Kr.)

Flitig student av nya Testamentet. Trodde att församlingens återställande skulle ske genom att återvända till den mönsterbild som gavs av den första församlingen och att mötena borde hållas i enlighet med första Korintierbrevet 14. Vidhöll att evangeliet är trons och fromhetens enda regel, att kraft för yttre förändring och gudaktig levnad finns i en inre livsgemenskap med Gud. Skrev manualer för bön och meditation. Visade att endast sådana som verkligen är pånyttfödda kan anses som en sann församling, där alla genom den helige Ande är förenade i en kropp och alla lemmar i församlingen leds av Kristi Ande.

Miguel de Molinos (1640-1697 e.Kr.)

Skrev Spiritual Guide, vilken undervisade människor en väg att förneka sig själva och dö med Kristus. Boken påverkade ett stort antal människor på den tiden.

Madame Guyon (1648-1697 e.Kr.)

Upplevde korset genom hela sin livstid, blev renad genom Guds snidande och beskärande. Hennes böcker A Short, Easy Method of Prayer och Sweet smelling Myrrh är till stor hjälp för de heligas andliga utveckling. Hade djup kunskap angående att förenas med Guds vilja och självförnekelse.

Fader Fenelon (1651-1715 e.Kr.)

Arbetade tillsammans med Madame Guyon. Mycket villig att lida för Herren. Publicerade många andliga uppenbarelser.

Broder Lawrence (1605-1691 e.Kr.)

Skrev The Practice of the Presence of God, en klassisk bok bland mysticismen, betonade upplevelsen av Guds närvaro i levnad och på arbetet.

William Law (1686-1761 e.Kr.)

Förbättrade mystikernas lära och gjorde dem tillämpbara. Hans avhandling A Serious Call to a Devout and Holy Life hade stor påverkan på John Wesleys och George Whitefields liv.

De moraviska bröderna

Zinzendorf (1700-1760 e.Kr.)

Var ursprungligen aristokrat. Hans var god vän med Spencer. Djupt influerad av pietisterna. Öppnade upp sitt gods för Herrens skull och tog emot alla slags förföljda troende. Hängav sig också till att arbeta med andlig vägledning. De Moraviska bröderna upprestes genom honom, den första gruppen bröder som gick ut i hela världen för att evangelisera. Åttiofem procent blev till sist missionärer.

John Wesley (1703-1791 e.Kr.)

Blev frälst och såg rättfärdiggörelsen av tro med hjälp av de moraviska bröderna. Var också djupt influerade av mystikerna Madame Guyon och William Law. Återupprättade vidare sanningen angående helgelse, insåg att människan inte enbart är rättfärdiggjord av tro, utan hon är också helgad av tro. Startade möten i Oxford år 1729 med avsikten att diskutera frälsandet av själar och att leva till Guds ära. Grundade senare Metodisterna.

Charles Wesley (1707-1771 e.Kr.)

Arbetade med sin bror John Wesley. Som en mästare i att skriva hymner, bestod hans verk av mer än 6000 stycken. De flesta hymnerna har ett stort andligt värde och innehåller tolkningar av de principiella doktrinerna som undervisas i Skriften och uttrycker tillbedjan och den inre upplevelsen av anden vilken ger ord till hjärtats längtan och lovprisning som berörts av Guds Ande.

George Whitefield (1714-1770 e.Kr.)

Startade friluftsmöten med bröderna Wesley och förde människor till Herren på detta sätt. Arbetade senare mestadels i Amerika. Återupprättade nådens evangelium. Förespråkade att man kan ta emot Kristi frid genom tro och ett hängivet liv i glädje som resultat av sin frälsning. Sa en gång: ” överge alla andra namn och upphöj endast namnet Kristus”.

Plymothröderna

Plymothröderna

Återupprättade de två saker som handlar om församlingens himmelska kallelse och församlingens enhet. Såg misstaget med samfundens organisation. Insåg att det endast finns en Kristi Kropp, församlingen borde inte bildas av mänskliga åsikter utan borde vara under den helige Andes direkta ledning. Plymothbröderna var de mest framstående utläggarna av bilderna i gamla Testamentet. De gjorde en klar skillnad mellan de bibliska profetior som handlade om judarna och om de som handlade om församlingen. Publicerade i överflöd. Än idag rankas deras teologi som den högsta i kristenheten.

Anthony Norris Groves (1795-1853 e.Kr.)

Startade Plymothbrödernas möten. Såg samfundens misstag med prästvigning. Predikade evangelium i Mellanöstern och Indien.

John Nelson Darby

Publiserade The Nature and Unity of the Church of Christ, vilken var den första bland tusentals böcker som utgavs av Plymothbröderna. Kunnig i grekiska och hebreiska. Översatte Bibeln till tyska, franska och engelska. Hans Synopsis of the Books of the Bibel intar en ledande position i sin kategori. Predikade evangelium vida omkring för Herrens skull. Förblev ogift hela livet. Han sa: ”Kristus är mitt livs unika mål, för mig att leva är Kristus”. Han sa också, ”det är tre ting jag ofta betänker. För det första, Gud är min Fader och jag är hans gåva till sin älskade Son. För det andra, Kristus är min rättfärdighet. För det tredje, Kristus är meningen med mitt liv och min glädje i evighet”.

John Gifford Bellett (1795-? E.Kr.)

Klasskamrat till Darby vid “Trinity College” i Dublin. Såg misstaget med Nikolaiternas lära. Återupprättade möten i ömsesidig gemenskap och andlig strävan bland de heliga.

George Muller (1805-1898 e.Kr.)

Lärde sig många utmärkta lärdomar i Guds ord angående bön och tro. Etablerade ett barnhem och levde av tro i relation till sina finansiella behov. Återupprättade sanningen angående att åberopa Guds löften genom bön och den levande trons vittnesbörd. Fick bönesvar milliontals gånger under sitt liv.

C.H Mackintosh (1820-1896 e.Kr.)

Skrev Notes on the Pentateuch, vilken intar ledningen i sin kategori. Återupprättade den rätta kunskapen angående förebilderna.

William Kelly (1821-1906 e.Kr)

Darbys läror och sedvänjor mottog sin bästa förklaring och tillämpning genom Kelly. Beskrevs av Spurgeon som en av de bästa teologerna bland Plymothbröderna och att hans sinne var lika stort som universum.

Robert Govett (1813-1901 e.Kr.)

Såg sanningen angående kristen belöning. Upptäckte att å ena sidan blir man frälst av tro, men å andra sidan blir man belönad enligt sitt arbete för Gud. Frälsningen handlar om liv, medan belöning handlar om levnad. Återupprättade två avgörande ting av sanningen. För det första är det möjligt för kristna att bli utestängda från 1000-årsriket. Därför måste en troende vara trofast och flitig. För det andra kommer inte alla troende ryckas upp före vedermödan. Endast de trofasta och de som övervinner kommer att delta i den tidiga uppryckningen.

G.H. Pember (1703-1791 e.Kr)

Hans verk Great Prophecies, Earth’s Earliest Ages, och Two Babylons är alla erkända som extraordinära bibeltolkningar.

David Morrison Panton (1870-1955 e.Kr.)

Publicerade Dawn Magazine, vilken intar en ledande roll bland studier av förebilder och profetior.

Andrew Miller (1810-1883 e.Kr.)

Skrev Church History, vilken är den mest skriftenliga bland många av samma kategori.

George Cutting

Skrev Safety, Certanity, and Enjoyment, berättade för folk att de kan ha förvissning om sin frälsning och återupprättade därmed frälsningens förvissning. Ledde till en full återupprättelse av sanningen angående evangeliet.

De evangeliska kristna

Willian Carey (1761-1834 e.Kr.)

Influerad av mystiker som William Laws skrifter. Trodde att människan har ansvar och förmåga att ta emot evangelium. Skrev An Enquiry into the Obligations of Christians to use Means for the Convertion of the Heathen. Grundade The Particular Baptist Society för spridandet av evangelium bland hedningarna. Evangeliserade i Indien så länge som fyrtio år. Översatte Bibeln till olika indiska dialekter. Förde in en evangelisk atmosfär både i Indien och i Storbritannien.

David Livingstone (1792-1875 e.Kr.)

Ägnade hela sitt liv åt evangeliskt arbete i Afrika.

Charles Finney (1792-1875 e.Kr.)

Ett kärl genom vilket den stora Amerikanska väckelsen under 1800-talet fördes fram. Såg att väckelse är de kristnas återupprättande av sin första kärlek och syndarnas omvändelse från sitt tidigare tillstånd. Väckte och korrigerade de efterhalkande församlingarna till att fokusera på Guds ting. Vidhöll att Guds medel att beveka syndare är att de troende förnyas och förstorar Kristi avbild och det härliga vittnesbördet av deras levnad.

Hudson Taylor (1832-1905 e.Kr.)

Skrev Union and Communion, vilken berättar om några djupa upplevelser i Kristus. Återupprättade sanningen angående förening och gemenskap med Kristus. Grundade den kinesiska inlandsmissionen, och bidrog enormt till det evangeliska arbetet i Kina.

C.H. Spurgeon (1834-1892 e.Kr.)

Brittisk baptistpastor. Influerad av puritanernas arbete. Kallad att bygga upp en församling på nya Testamentets principer. Begåvad predikant. Hans fru delade ut hans böcker till fattiga predikanter överallt så att de kunde få andlig tillförsel.

D.L. Moody (1837-1899 e.Kr.)

En stor evangelist. Predikade evangelium till åtminstone en person varje dag. Reste till stora städer i Storbritannien och Amerika. Betonade starkt behovet av bön. Strävade efter att helt och absolut underordna sig till Gud. Reste 100.000-tals km under sin livstid, predikade för mer än hundra miljoner människor och bad personligen för 750 tusen syndare.

A.B. Simpson (1843-1919 e.Kr.)

Värderade ett återvändande till erfarenheten av att leva av tro som på apostlarnas tid. Upplevde försoning till Gud genom Herren Jesus, och den helige Andes fyllande genom fullständig överlåtelse och ett liv i fullständig tillit till Herren. Upptäckte och upplevde också sanningen angående gudomligt helande, men betonade inte helandet, utan uppståndelselivet som övervinner köttets svaghet. Undervisade att man kan triumfera över sjukdomar genom att känna Kristus som den Mäktige och som Befriaren.

De pingskristna

1909 i Los Angeles i Amerika upplevde ett antal svarta troende på Azusa Street andedopet och återupprättade på så sätt Pingsterfarenheten och förde in den moderna pingströrelsen.

Det inre-livet-kristna

Robert Pearsall Smith (1827-? e.Kr.)

Återupprättade sanningen angående överlåtelsens tillfredsställelse. Såg att helgelsen inte enbart kommer av tro, utan även genom överlåtelse. Predikade eftertryckligt att människan inte helgas enbart genom tro, utan genom överlåtelse genom tro.

Mrs. Hannah Smith (1832-? E.Kr.)

Skrev The Christian’s Secret of Happy Life.

Andrew Murray (1828-1917 e.Kr.)

Skrev Abide in Christ, The Spirit of Christ och Holy of Holies, vilka i huvudsak talar om bönens arbete, helgelsens verklighet och behovet av den helige Ande. Återupprättade erfarenheten av Kristus som Anden. Fortsatte sanningens linje angående självförnekelse som predikades av sådana som Madame Guyon. Arbetade med Evan Hopkins från England och andra för att genomföra konferenser i Tyskland, England och på andra platser, detta var begynnelsen av det som nu är känt som Keswick Conventions.

Jessie Penn-Lewis (1861-1927 e.Kr.)

Läste Madame Guyons skrifter medan han låg på sjukbädden och upprestes av Herren att predika korsets sanning. Annonserade sanningen att korset är det centrala i Guds verk och grundvalen för alla andliga ting. Såg korsets behandlande av den gamla människan. Återupprättade sanningen angående andlig krigföring. Insåg att riket handlar om att människan vinner mark för Gud genom andlig krigföring. I samarbete med Evan Roberts skrev han boken War on the Saints.

Evan Roberts (1878-1951 e.Kr.)

Återupprättade sanningen angående riket och förde in väckelsen i Wales. Undervisade att den helige Andes väckelsearbete sker genom en grupp människor som låtit sig bevekas och underordnat sig. Började också förstå de onda andarnas verk.

T. Austin-Sparks (1888-1971 e.Kr)

Publicerade Overcomer Magazine. Såg att uppståndelse är liv som går in i döden och passerar genom döden och kommer ut ur döden, det är något som döden inte kan uppsluka. Såg också sanningen angående församlingslivet och Kristi Kropp.

M.E. Barber (1866-1929 e.Kr.)

En före detta anglikansk missionär som sändes till Kina för evangelisation. Lämnade senare samfundet och svarade på Herrens kallelse att vara ett gott vetekorn att sås i Kina. Förändrade den tidiga evangeliska rörelsens natur i Kina till att sträva efter det andliga livets erfarenhet. Var väl bekant med Plymothbrödernas arbete och det inre-livet-kristna. Hade djup andlig erfarenhet. Var den andlige lärare genom vilken Watchman Nee fick mest hjälp. När hon lämnade jordelivet lämnade hon inte mycket mer än en Bibel, vilken hon gav till Watchman Nee.

Herrens återupprättelse idag

Watchman Nee (1903-1972 e.Kr)

Upprestes av Herren i Kina i början av 1900-talet. Öppnade Herrens återupprättelsearbete i den nuvarande tidsåldern. Ärvde det bästa av återupprättelsearbetet genom århundradena. Avtäckte fullständigt Bibelns centrala uppenbarelse angående frälsningen, församlingen, Kristus som liv och Kristi Kropp, och ledde de heliga till att utföra den gudomliga uppenbarelsen. Reste upp mer än fyrahundra församlingar i Kina. Blev senare fängslad för Herrens skull. Blev martyr. Hans tjänsts rikedomar har spritts genom publikationer till olika länder i världen, utövar ett djupt inflytande både i Kina och utomlands.

Witness Lee (1905-1997 e.Kr.)

Watchman Nees medarbetare. Övertog den tjänst som Herren gav till Watchman Nee och vidareutvecklade den. Gav ut Bibelns höga uppenbarelse angående Guds eviga ekonomi. Presenterade Guds slutgiltiga mål i sin ekonomi, vilket är att Gud blev människa så att människan kan bli Gud i liv och natur för att kunna utgöra Kristi Kropp och fulländas i det nya Jerusalem, den universella korporationen av gudomlighet förenad och sammanblandad med mänsklighet. Förde Herrens nuvarande återupprättelse till den gudomliga uppenbarelsens höga topp. Uppreste mer än två tusen församlingar på jordens sex kontinenter, uppnådde förökningens höga topp.